Lever man livet eller lever livet med en?
Känns mer som det sistnämda. Jag har så svårt att känna mig nöjd, det är hela tiden som om ngt fattas i mitt liv. Det känns ofta som om jag hör hemma ngn annan stans. Jag menar inte att det är ngt fel med ett liv i Kristianstad men kanske inte för mig och inte för att jag anser mig vara mer än ngn annan. Bara att det inte känns bra. Försöker hela tiden att anpassa mig och vara nöjd med det jag har, men då känner jag en sorts rastlöshet inom mig. Vet inte riktigt hur jag ska tolka den... Folk uppfattar mig säkert som bortskämd när de läser detta, men det e jag verkligen inte. Vill bara ha ngt som jag själv inte vet vad e.
Snart stundar födelsedag och inte vilken som helst utan den stora treanolla. Fick ju ett så fint brev från Kristianstadbladet om man vill kunde man skicka in lite info så publicerades det på ens födelsdag. Ehhhh, NEJ TACK!
Det e svårt det där med fest. Man bör ha en 30-års fest, och ja, jag vill ha det. Men det kostar! Mer än vad jag har. Släkten kommer man ju inte undan så de ska jag ha öppet hus för. Men sen e det ju det där med vännerna. Tror jag har löst det på bästa möjliga sätt... Ska ha en middag för mina närmsta vänner utan respektive. Hade gärna velat ha en stor fest för alla man känner men ekonomin sätter käppar i hjulet för det. Så vi e 8 st tjejer som ska träffas och jag ska kocka ihop en 3 rätters tänkte jag. Men det känns jobbigt att behöva sortera bort vissa. Hoppas ingen tar illa vid sig?
Jag som hade hoppats på strandväder idag. Men det blev det ju klart inte. Bara 3 arbetsdagar kvar nu, sen semesteri 30 dagar! Kämpar mot min rastlöshet för vi har då inte planerat ett skit. Vilket får mig att må skit! Men ja ja, man lär så länge man lever. Men när ska jag lära mig då?
Snart stundar födelsedag och inte vilken som helst utan den stora treanolla. Fick ju ett så fint brev från Kristianstadbladet om man vill kunde man skicka in lite info så publicerades det på ens födelsdag. Ehhhh, NEJ TACK!
Det e svårt det där med fest. Man bör ha en 30-års fest, och ja, jag vill ha det. Men det kostar! Mer än vad jag har. Släkten kommer man ju inte undan så de ska jag ha öppet hus för. Men sen e det ju det där med vännerna. Tror jag har löst det på bästa möjliga sätt... Ska ha en middag för mina närmsta vänner utan respektive. Hade gärna velat ha en stor fest för alla man känner men ekonomin sätter käppar i hjulet för det. Så vi e 8 st tjejer som ska träffas och jag ska kocka ihop en 3 rätters tänkte jag. Men det känns jobbigt att behöva sortera bort vissa. Hoppas ingen tar illa vid sig?
Jag som hade hoppats på strandväder idag. Men det blev det ju klart inte. Bara 3 arbetsdagar kvar nu, sen semesteri 30 dagar! Kämpar mot min rastlöshet för vi har då inte planerat ett skit. Vilket får mig att må skit! Men ja ja, man lär så länge man lever. Men när ska jag lära mig då?
Kommentarer
Trackback
